söndag 10 juni 2012

Eurovision 2007 + UEFA 2012 = Roger Cicero

There are more connecting points between Eurovision and UEFA than Gaitana from Ukraine. Going back in time and year 2007 we have a the great artist Roger Cicero. He is one of my top-top-favorites from the Eurovision ear. He represented Germany in Helsinki 2007 and this year the German football team is happy to have Roger's contribution of his song "Für Nichts Auf Dieser Welt".


This entry can be found in Roger Cicero's latest album "In Diesem Moment". A wonderful album by the way!

Foto: Lilian

lördag 9 juni 2012

Eurovision 2012 & UEFA football 2012

What are the connections between Eurovision Song Contest and UEFA except that Eurovision ends and UEFA take over? Well -both are big European TV-events. And the other connection is Gaitana. A singer with a great voice who represented Ukraine in Eurovision Song Contest in Baku with the official Ukrainian UEFA-song "Be My Guest".
We met her with Roger and JP and did this interview in Baku- Meet the happiest and most positive lady of Eurovision 2012 - Gaitana. Enjoy!

Photo, video: Lilian, Roger, JP from Radio International




söndag 3 juni 2012

Eurovision 2012: Baku i backspegeln, del 2

En vecka sedan Loreen och Sverige vann i Baku. Känns som en evighet sedan och och det tyder på att återanpassningen till normalt liv varit hyfsad lyckosam. Däremot finns det mycket att reflektera över ännu.

Taxi till specialpris
Baku är ingen billig stad att vistas i. Prisläget ligger i nivå med Stockholm när det gäller mat, dryck och shopping. Moderna shoppingcenter och gatubilden domineras av välkända märken som kunde vara hämtade från vilken metropol som helst. Kunde ändå inte låta bli att inhandla ett antal klänningar. Taxipriserna var däremot föredömligt låga och förklaringen är att bensinpriset ligger på ca 50 kopek, ca 5 sek per liter. Oavsett resa inom staden hamnade man sällan över startavgiften för en Stockholmstaxi på ca 5 manat eller 50 sek. Inför Eurovision Song Contest hade Baku stad köpt in 1500 Londontaxibilar. Chaufförerna hade nog inte hunnit få någon vidare utbildning i stadsgeografi eller hur en GPS används. Manickerna var installerade men ingen använde dem.


Restaurangbesök med överraskning
Baku ligger vid Kaspiska Havet men någon fisk på restaurangerna fanns knappast. I Baku äter man kött och framförallt grillad kyckling och lamm. Maten är förhållandevis nyttig eftersom man äter mycket grönsaker och begränsat med potatis, ris och pasta. I gatubilden syntes ganska få feta människor.

Servicen på de flesta restauranger var hjärtligt och förvirrad med ett stort antal servitörer (manliga) som snarare försenade än snabbade på leveranserna. Att huvudrätten kom innan förrätten var högst vanligt och ibland kom en rätt som nästan liknade den som beställts. Det är sådant man fick ta med en klackspark. Att försöka reda ut beställningar när vi inte talade varandras språk gjorde förvirringen ännu större. Kinkiga restaurangbesökare göre sig icke besvär.

Vadå kallt, torrt, vitt vin?
Vinbeställningar var ett kapitel för sig. Här märktes att vi var i ett land som visserligen sysslar med vinodling men som ändå är uppvuxen i Sovjetiska vodkatradition eller en muslimsk alkoholfri miljö. Att det vita vinet ska serveras kallt var ingen självklarhet så för egen del blev det Azerbajdzjanska vinerna med is. Däremot kunde man få frågan om vattnet önskades kallt eller varmt.


Röda viner kunde vara halvsöta, kalla och saftaktiga men det hände att vi då och då lyckades få in ett riktigt hyfsat vin. Ibland fick vi vänta på vinet på grund av brist på vinglas. En  IKEA-etablering skulle bidra till att tjocka ballongglas med kant blev ett minne blott.

Vattenpipa på Baku-vis
Vattenpipetraditionen skiljer sig från den i Turkiet och Mellersta Östern. I Baku användes frukter som tobaksbehållare istället för keramikkoppar. Och vi fick också veta när man var på dansställen var det praktisk med en minivariant av pipa och som glasbehållaren fungerade ett stort ölglas.

Men billigt var det inte. En pipa på en uteservering gick på 20 manat, ca 20 Euro.


Vad krävs för att bli en officiell Eurovision-restaurang?
De flesta restauranger som rekommenderades i Presscentret och som var så kallade Eurovision-restauranger låg längs Boulevarden, dvs. strandpromenaden Vissa var helt nybyggda och öppnades för några månader sedan. Det sades också att samtliga etablissemang på något sätt var knutna till Presidentfamiljen, som ju varit synnerligen involverade i evenemanget. Presidentfrun som högsta hönset och den skönsjungande svärsonen Emin fick göra mellanaktsnumret i finalen.

Dottern Leila, chefredaktör för magasinet Baku, syntes i vimlet på efterfesten. Är hon månne ett skönhetsideal för Baku-societeten?

Foto: Lilian, Roger, JP (Radio International)

fredag 1 juni 2012

Eurovision 2012: Baku i backspegeln, del 1

Eurovision-bubblan spricker varje år vid ungefär samma tidpunkt, det vill säga på flygplatsen på väg hem. Då påbörjas återanpassningen till det normala livet. Nu har vi varit på hemmaplan några dagar och intrycken börjar falla på plats. Det är dags att försöka göra en summering och eftersom intrycken är så många detta år delar jag upp dem i flera inlägg.



Känslan efter att ha vunnit
Jag har haft förmånen att få vara med om två Eurovisionsvinster: Finland och Lordi 2006 och Sverige och Loreen 2012. Såhär i efterhand upplevde jag känslan i arenan helt olika. När Finland vann var det euforisk lycka i ordets rätta betydelse. Kanske för att Finland aldrig vunnit tidigare och Lordi var heller ingen självklar förhandsfavorit. När Loreen vann i lördags var det mer en lättnadens suck över att det gick vägen och att Loreen höll för favoritskapet. Majoriteten var glada över att att en kvalitetslåt vunnit men också över att tävlingen nästa år kommer till Sverige som betraktas som 'The Eurovision-country no 1'. Det kommer garanteras att spelas schlagermusik på Euroclub och andra ställen men framför allt ska alla kunna vara sig själva oavsett hudfärg, religion, åsikter och sexuell läggning.


Arenabygge i supertempo
Det är en prestation av stora mått att kunna bygga en arena som Crystal Hall på sju (7) månader. Och inte bara arenan i sig utan även området runt omkring med parkeringsplatser och planteringar. Att det sedan tog flera dagar att ordna med catering till presscentret eller få transporterna att fungera kan tyckas vara bagateller. Jag kan tänka mig att man varit så fokuserad på att få de stora projekten i hamn att man inte haft en tanke på att hungriga journalister lätt kan börja skriva negativ artiklar. Betänk å andra sidan att Azerbajdzjan aldrig ordnat nåt liknade arrangemang tidigare i historien. Den officiella kostnaden för arrangemanget är 50 miljoner euro.

Fotograferad och intervjuad av unga och äldre
Det vore kul att veta i hur många Azerbaijanska fotoalbum som Roger och jag numera återfinns i. Fascinationen för våra flaggor och fjäderboor har varit alldeles enorm. Självklart ställer man upp och bidrar till albuminnehållet. Flaggor av olika nationstillhörigheter tilltalade också mediafolket och det är otaliga intervjuer vi gjort för nationell press, TV och radio. Två av standardfrågorna har varit: 'Vad tycker vi om Baku och vad tycker vi om arrangemanget?' De positiva intrycken har övervägt och det har vi också förmedlat. Visst kan man säga att vi på så sätt bidragit till propagandamaskineriet men faktum är att folket är bland de vänligaste och trevligaste jag någonsin mött och Baku är en fascinerande stad. Jag åker gärna tillbaka i ett annan sammanhang när det inte är Eurovision Song Contest.


Foto: Lilian, Roger, JP (Radio International)